Klimathotet är kampanj och propaganda

Den 15 maj undrade Inger Sandberg på DN:s insändarsida om det finns krafter som tjänar på klimatlarmen. Jag skulle bli ytterst förvånad om klimatdebatten bottnade i altruism och verklig oro. George Orwell skrev en gång: “I en tid av allmänt bedrägeri är det revolutionerande att berätta sanningen.” Det känns lite märkligt att behöva skriva det igen. Men det behövs. Debatten om klimatförändringen har nämligen slutat vara debatt och förvandlats till kampanj och propaganda. Larmen om vilsna isbjörnar på smältande isflak (se bland annat CNN den 21 maj) och döende korallrev ( se Aftonbladet den 22 maj) handlar ytterst om pengar och makt.

Klimatalarmisterna är tydligt emot kapitalism, marknadsekonomi, frihandel och ekonomisk tillväxt. Det är dåliga nyheter för den underutvecklade delen av världen vars enda chans att fly undan fattigdom är fortsatt globalisering och fri tillgång till billiga energikällor. Hur ska någon som inte har någonting kunna framställa el för att koka vatten med hjälp av dyr vindkraft eller kostnadsineffektiva solpaneler?

Varje dag dör trettiotusen barn av fattigdom (UNICEF). En tredjedel av vår planet saknar tillgång till elektricitet. En miljard människor saknar tillgång till rent vatten och en halv miljard går till sängs hungriga varje kväll. Att i ett sådant läge förespråka koldioxidransonering (frågan utreds för närvarande i Storbritannien) är fullständigt absurt. Al Gores storslagna plan för att begränsa den globala uppvärmningen borde också skrotas eftersom den slår mot alla, men hårdast mot de fattiga.

Flera miljarder dollar har spenderats av klimatalarmisterna världen över under de senaste åren. Att använda frasen ”som resultat av global uppvärmning” är idag ett idiotsäkert sätt att försäkra sig om fortsatta forskningsanslag och sponsring. Samtidigt kritiseras varje krona som används av klimatskeptiker. Klimatalarmisterna har förvandlats till ekofundamentalister som övergett sunt förnuft och alla toleransprinciper. Det är inte första gången katastroflarm har den effekten på öppen debatt. Men det är dags att slå hål på alla tomma hot. Framtidens viktigaste fråga är inte klimatet utan att kunna skilja på verklighet och fantasi, på sanning och propaganda.

Eder,
Inga Dogmer