Snart blir det väl en dödssynd att andas...

(publicerad i HD den 25 juni 2007)

Tjugohundratalet har fått en syndabock. Den består av en atom kol och två atomer syre och kallas numera förorening eller till och med gift. Sanningen är att koldioxid är basen för varje näringskedja Varje matbit du stoppar i dig har sitt ursprung i atmosfärisk koldioxid. Allt liv på jorden är beroende av denna ”manna”. Varför talar man så lite om det? I Storbritannien har man väckt frågan om koldioxidransonering. Snart blir det väl en dödssynd att bara andas. Detta handlar inte om vetenskap, utan om vidskeplighet.

Författaren Michael Crichton, som bl.a. skrivit den mycket läsvärda boken ”State of Fear”, var den förste som identifierade miljörörelsen som den nya tidens religion. Sedan dess har ekoteologin bara stärkt sitt grepp om människan. I centrum för denna tro finns den globala uppvärmningen. Fast miljöaktivisterna kallar den numera ”klimatförändring”. Fördelarna med detta är dels att de vinner legitimitet, eftersom klimatet alltid har förändrats, och dels att definitionen omfattar såväl uppvärmning som nedkylning, vilket förstås är väldigt bekvämt.

En av ekoteologins främsta demagoger – Al Gore – vrider och vänder på sanningen i syfte att skrämma oss till lydnad. I klimatförändringens spår följer enligt hans predikan oundvikligt naturkatastrofer och massförintelse. Den eventuella uppvärmningens konsekvenser är dock rena hypoteser och gissningar. Ett varmare klimat borde väl snarare gynna oss på norra halvklotet, där majoriteten av världens höglandsområden ligger. Blir det varmare så kommer mer mark att kunna brukas.

Som varje respektabel religion kräver även ekoteologin uppoffringar. Dåtidens avlatsbrev marknadsförs idag som utsläppsrätter. Skeptiker hånas och jämställs med förnekare av nazismens massförintelse. Forskare som i sina projekt anknyter till klimathotet kan lugnt räkna med anslag och publicitet. Motsatsen gäller skeptikerna. De får varken pengar eller mediautrymme.

Religiös övertygelse handlar om tro utan bevis. Samma gäller för antropogen klimatförändring. Vetenskapen handlar om precis det motsatta. En vetenskapsmans ledstjärna är skepticism medan blind tro är en oförlåtlig synd. Vi, vanliga människor, tillhör tyvärr flocken av syndare, vilseledda av mediernas ensidiga bild av klimatfrågorna. Vi tror det därför att ”det står i tidningen” och tidningen är ekoteologins bibel. Den stora majoriteten har ingen aning om att det finns en alternativ bild. Detta är inte vetenskap, det är galenskap.

Eder,
Inga Dogmer